I solens tecken

Hej

Det är nu nästan 2 månader sedan jag gick i mål i Riksgränsen. Sedan blev det några veckor med jobb innan det var dags för semester som i princip startade med Gotia cup i Göteborg. Det fina vädret som jag upplevde i norra Sverige under juni fortsatte på västkusten i juli och sedan flyttade jag med solen tillbaka till Skåne och söderut. När jag nu är tillbaka på jobbet sedan ett par veckor så kan jag känna en viss saknad efter de där timmarna på cykeln och det fantastiska mottagande och sällskap som jag fick från våra kontor. Det ska samtidigt bli roligt att kunna ge Solvatten ytterligare ett bidrag för rent vatten i Afrika.

Det har inte blivit så mycket cykel efter Riksgränsen. I helgen deltog vi dock i en cykelfest med 230 deltagare där vi bjöd 6 helt okända gäster på huvudrätt. Men världen är liten då det visade sig att en av gästerna var syster till vår administratör i Jönköping, Annika Wallin. Så cykeln kan användas på många sätt för att träffa nya trevliga människor.

Väl tillbaka på kontoret så har blev det en rivstart och vi håller nu på att slutföra ett strategiarbete på koncernnivå som kommer att presenteras under hösten. Vi har nu också dragit igång vår rekryteringskampanj och jag hoppas att den faller väl ut och att vi får många nya duktiga medarbetare som ansluter under hösten. I förra veckan så började vi också lansera vår E-learning i Hållbarhet och jag vill uppmana er alla att ta till er det viktiga budskap som förmedlas.

Vi ser alla fram mot en spännande höst med ett val om 3 veckor och en återhämtning i konjunkturen som förhoppningsvis också slår igenom i fler investeringar i vår sektor under 2011. 

Med detta så rundar jag av min cykel blogg för denna gång… men man vet aldrig…

Rikard

Äntligen i mål efter en mycket lång vecka med 85 mil i sadeln

Veckan började i Umeå och jag fick sällskap av Hans Franklin från Bro som gjorde mig sällskap drygt halva vägen fram till Bygdsiljum där vi avnjöt en lunch i solskenet. Jag fick fortsätta själv i motvinden men efter Burträsk som är känd för sin Västerbotten ost så svängde jag öster ut och fick lite hjälp av vinden. Jag kom fram till Skellefteå vid 6 tiden och efter en middag så somnade jag gott. Morgonen startade med frukost och roadshow på kontoret innan det bar av till Pite. Hittade ingen bra väg utan bitvis hamnade jag på E4 och bitvis på mycket dåliga grusvägar. Jag har lärt mig att en skylt med texten”här slutar allmänn väg ” inte är roligt.

Väl framme på kontoret i Pite så fikade vi och jag fick mycket bra förslag på vägval nästa dag.

Onsdagen innebar en kortare tur till Luleå . Jag var framme vid 10 tiden och unnade mig en ångbastu och lite relax. Vi 2 tiden var det dags för Luleåkontorets sommarfest på en idrottsanläggning och Håkan hade lyckats få dit både Tv4 Norrland, lokal radio och press. Då detta var den officiella avslutningen på min cykling så gjorde jag ett ärevarv på löparbanorna innan jag kom i mål. Jag förärades en Luleå Hockey tröja med 324 på ryggen och sedan var det dags för lite intervjuer.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter Roadshowen i ett tält så delade vi upp oss i lag och varvade Volleyboll med mat och Kubb. Vid 10 tiden så cyklade jag bort mot Gammelstad och Kyrkbyn där jag skulle tillbringa natten på ett vandrarhem.

Torsdag morgon så vräkte regnet ner och det tog inte lång stund innan jag var genomblöt. Regnet fortsatte fram till lunch men sedan klarnade det upp och jag blåste torrt hyggligt. Det blev en lång dag till Jokkmokk längs Luleå älv. GPSen hade valt mindre vägar på andra sidan älven än den 97:an går på. Grusvägar i regn är trögcyklat och efter en lunch i Harads samt ytterligare en tur ut i skogen så bestämde jag mig för att hålla mig till 97:an.

Fredag så genomförde jag den längsta etappen på hela resan. 21,5 mil till Kiruna. Knappt 12 timmar varav 10 på cykeln. Om turen från Gävle till Umeå gick i Järnvägens tecken så gick torsdagen och fredagen i Kraftverkens. Jag passerade flera dammar och inte minst Harsprånget vid Porjus som byggdes på 50 talet. Vägen mot Gällivare var jättefin även om den var backig. Vid en korvkiosk i Skaulo fick jag höra om en tysk cyklist som 2 dagar tidigare kommit cyklande 1 mil söderut när en björn plötsligt sprungit ut framför honom. Björnen skrek och cyklisten skrek och sedan sprang björnen iväg. Tydligen är det en upplevelse som händer högst en gång i livet även om man letar efter den.

Väl framme i Kiruna så hamnade jag mitt i den lokala festivalen så hela centrum var avspärrad med scen, etc. och jag hörde från mitt rum att Nanne Grönvall spelade senare på kvällen. Upp tidigt på lördag morgonen och äntligen sista dagen som gick västerut  mot Torne träsk och Abisko. Riktigt fjällandskap som bara grusades av ett 2 mils vägarbete vid Torne Träsk där jag fick köra på bärlager.

Väl framme i Riksgränsen så lånade jag en Telemarks utrustning men var väldigt fundersam var jag skulle åka. På väg upp mot Berget så kom Lars Nygårdh från Kiruna kontoret gåendes med familj och innan den sista utmaningen så fick jag en flaska champagne att fira med och sedan så fikade vi med kok kaffe på spritköket. Lars kommer att möta upp i Kiruna idag (söndag) för att hjälpa mig med cykeln vilket jag tackar för.

Sedan var det bara att börja trava upp på berget och efter 1,5 timmar vandring och bitvis skidande så var jag uppe på toppen. Det är omöjligt att förstå att snön täcker alla detta berg på vintern. Till slut hittade jag lite snö så jag fick 15-20 svängar innan det var dags att vandra ner igen och fira den inofficiella målgången med champagne. Jag var definitivt den siste skidåkaren i Riksgränsen denna säsong.

Nu sitter jag och väntar på bussen som skall ta mig till Kiruna och färden hem och måste erkänna att jag känner mig ganska nöjd.

TV4 filmade målgången i Luleå

Ett inslag om ”den cyklande VD:n”: http://www.tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/lulea?videoId=1.1699533 

Ser fram emot sista veckan

Hej igen

Söndag eftermiddag efter midsommar och imorgon bär det av igen efter 2 veckors uppehåll. Känns nästa lite underligt att börja fundera på cykling igen.

Resan längs Höga kusten mot Övik och Umeå gick fint även om Skuleberget norr om Docksta tog emot lite med sina 200 m uppåt. Större delen av resan till Övik gick längs E4:an då det sparade ett antal mil men långa delar gick längs vattnet och hade bred vägren så det var helt ok. Efter en eftermiddag på vårt lilla Ö-viks kontor så övernattade jag på vindarnas hus som tydligen varit i Roger Pontares ägo innan det blev vandrarhem.

De första 4-5 milen från Örnsköldsvik gick på E4:an men sedan lyckades jag hitta parallella småvägar resten av vägen. Jag startade kl 5 på morgonen för att hinna fram i tid och det var mycket fuktigt av morgondaggen. Vid kl 8-9 så kom solen fram och jag bjöds på ytterligare en härlig dag. Även denna dag gick i järnvägens tecken då jag tror jag korsade Botniabanan minst 15 ggr både under och över. Ett par mil före Umeå så såg jag 2 cyklar på vägen och när jag cyklade förbi så såg jag 2 damer i diket. Det visade sig att den äldre (ca 75) kört av vägen och vält. Troligtvis ett yrselanfall men tyvärr lät det som om en axel var ur led. Dottern höll på att ringa ambulans men jag såg till att få stopp på ytterligare en bil innan det kändes ok att lämna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag kom fram till Umeå i god tid och drog mig sedan hemåt till Skåne på eftermiddagen.

Efter 2 veckor stillestånd utan någon form av motion så börjar det nu klia i kroppen att få avverka sista veckan och jag hoppas att 2 veckors semester med jobb inte försämrat flåset för mycket. 85 mil på 6 dagar kommer nog att bita. Framfarten kan ni följa som vanligt på http://www.wspgroup.se/sv/WSP-Sverige/Rikard-Appelgren-cyklar/

Cykling 5 dagar i sträck

Det var med viss bävan som jag såg fram emot denna vecka då det är cykling 5 dagar i sträck från Gävle till Umeå. Nu har jag lagt över hälften bakom mig och idag kom jag fram till Snibbens Camping ca 2 km från Högakustenbron vid ett tiden så jag har fått en lång eftermiddag för att hinna ikapp med lite av varje.

Mellan Gävle och Hudiksvall fick jag sällskap av Tomas Grönqvist som inte jobbar på WSP men som känner några där. Han tog kontakt med mig för ett par veckor sedan och inte tackar man nej till sällskap. Tomas har en bakgrund som proffscyklist i Italien så lite orolig var jag men då han i princip inte suttit på en cykel sedan 2004 så tror jag att även han fick slita lite under de 14,5 milen till Hudik. Nu jobbar han dels med att hjälpa Svenska Cykellandslaget med att höja intresset för sporten och tvätta bort en del skandaler som tyvärr ger sporten en negativ bild. Dessutom håller han ihop ledarutbildningar med cykel som tema och är också engagerad i diverse Mobility Management projekt med Trafikverket där även WSP är engagerade (www.cykeltilljobbet.se).

Vi hade en trevlig tur tillsammans och väl framme i Hudik så plockades han upp av mamma, fru och en söt liten dotter på 2 år. Vi fick lite regn på oss under en timme men inte mer än att det blåste tort ganska fort. Vi kom inte fram i tid innan vårt kontor, så efter en natt på Malnbadens vandrarhem så fick jag mig en rejäl frukost på kontoret innan jag cyklade vidare till Sundsvall. Peter, Berit och Erik var där redan vid halvåtta tiden så vi fick en timmes samspråk om verksamheten och framtida möjligheter och utmaningar. Det var mitt första besök på Hudiksvall kontoret efter alla dessa år men nu ”tror ” jag att jag med gott samvete kan säga att jag varit på alla våra kontor.

Färden mot Sundsvall gick segt efter att ha vant mig vid sällskap dagen före. Den ursprungliga rutten to mig längs Kustvägen men när jag kom upp på E4:an för att bara cykla en kort sträcka så bestämde jag mig i ett svagt ögonblick att stanna kvar då det skulle spara 15 km. Jag stannade till vid ett fik på vägen och där satt en påg från Stockholm som flyttat norr över och nu drev detta med sin mamma som vuxit upp i trakten. Till slut tvingades jag svänga in på en grusväg genom viltstängslet när det blev för smalt på 2+1 vägen. Sammantaget sparade jag inte en kilometer men hamnade återigen på traktorvägar. Vid Njurunda stötte jag på en hel skolklass som var ute på en tur och det visade sig att de på skolan genomförde en ”klassiker” varje år. En del av eleverna som låg långt bak i kön såg inte direkt ut att njuta av friluftsdagen.

Väl framme i Sundsvall fick jag som vanligt ett varmt mottagande och inte minst av Ingrid Blomqvist. Hon hade ordnat med handduk och tvål så jag tog en snabb dusch innan roadshowen. Då jag var där så sent som i september så kortade jag ner den något. Vid kontoret ligger PO Cykel & Fiske och jag passade på att justera och olja upp växlarna då de hoppat under de senaste dagarna. En mycket trevlig och service inriktad reparatör så jag kan verkligen uppmana våra Sundsvallsbor att utnyttja denna förträffliga service. Det värmer i hjärtat när det erbjuds bra service nu för tiden. Mitt vandrarhem låg uppe på Norra Berget och jag erkänner att jag fick gå en bit i de värsta backarna. Bena strejkade helt enkelt.

I dag hade jag bara 8,5 mil till mitt vandrarhem mitt emellan Härnösand och Kramfors. Jag lyckades i stort sett hålla mig ifrån E4:an och sammantaget efter 3 dagar kan jag åter konstatera att Sverige är fantastiskt bara det kunde vara lite varmare. Vandrarhemmet jag hamnat på ägs av en ung familj från Stockholm som tillbringar långa somrar här uppe men har sin vardag i Saltsjö Boo

I morgon bär det av till Övik på gamla E4:an så jag hoppas att det blir en dag med lite trafik

En splittrad vecka

Veckan började redan med att ta sig upp till Karlstad på söndag kväll då jag hade en lång och backig dag framför mig på måndagen(185 km). Innan jag lämnade kontoret vid 9 tiden så blev jag intervjuad av lokalpressen vilket alltid är roligt då det inte minst uppmärksammar vår lokala närvaro. Färden gick upp mot Filipstad i ett böljande landskap som jag hade med mig i stort sett hela dagen. Fantastiskt vackert och mycket sjöar.

Vidare mot Kopparberg, Hällefors och Ljusnarsberg för att sedan svänga norrut mot Grängesberg och Grangärde där jag bokat ett rum på Saxenborgs vandrarhem. Eftersom jag inte hade någon tid att passa så blev det rejäla pauser för både en stadig lunch och middag så jag var framme först vid 7 tiden på kvällen. Vandrarhemmet låg fantastiskt vackert vid sjön och jag kunde följa hur solen gick ner innan jag somnade in. En stor träkåk och jag var helt ensam. En av de vackrare turerna hittills där det böljande landskapet, vädret och inte minst alla dessa byar i Östra Värmland, Norra Närke och Södra Dalarna bidrog till ett bestående intryck. 1600 m upp och 1500 m ned men inte många horisontella sträckor.

Upp tidigt nästa morgon då jag skulle hinna med att besöka både Borlänge och Falun och sedan hinna tillbaka för att ta emot gäster från England. Jag hade tidigare varit i kontakt med Lena och Magnus på WSP Analys & Strategi i Borlänge och visste att de skulle möta upp på vägen. En bit före Idkerberget hittade vi varandra och sedan gick det mycket lättare in mot Borlänge. Efter 24 timmar i min ensamhet så var det roligt att få sällskap.

Framme i Borlänge så samlades vi kring en Roadshow och lunch och sedan bar det vidare till Falun. Helene, Sara, Markus, Kenny och Robert från Falu kontoret hade anslutit och nu var vi ett riktigt stort gäng som trampade iväg. Det tog drygt en timme och innan vi kom fram till kontoret så blev det en samlingsbild framför kyrkan. Helene har blivit inspirerad av min Roadshow att börja cykla så hon hängde med för första gången på lånade prylar. Starkt gjort då vi andra inte var några duvungar i sammanhanget.

Tillbaka till Stockholm på tisdag kväll så var det dags att ta emot vår styrelse från England som brukar besöka oss en gång om året. Under onsdagen hade vi diverse presentationer för dem och de är alltid lika imponerade av vår verksamhet här i Sverige. Under torsdagen deltog jag själv i mitt första styrelsemöte för att sedan kasta mig på tåget till Falun så jag kunde slinka in på kontoret strax innan 5.

Jag gav mig av mot Torsåker (77 km) och kom fram vid 9 tiden efter att även denna kväll stannat till för lite mat på vägen. Vandrarhemmet låg ihop med Bya gården så det var en hel del aktiviteter i huset när jag kom.

Idag bar det av vid 7 tiden och åter blev jag påmind om att kontrollera de vägval som GPS:en gör. De första 12 km gick på grusvägar som bitvis inte var mer än traktoranpassade. Det gick bra men innebär naturligtvis att hastigheten går ned väsentligt. I Bovik anslöt Pär Nielsen från Gävlekontoret och på vägen mot Gävle svängde vi också förbi Mackmyra Whiskey som ju är ett välkänt varumärke men frågan är hur många som smakat produkten. Nu tar jag helg och på måndag så startar en hård vecka då jag skall ta mig till Umeå på 5 dagar.

Pressbevakad i Värmland och Dalarna

Nya Wermlandstidningen - Varför cyklar du till alla kontor?
http://www.nwt.se/ekonomi/article715147.ece 
www.wspgroup.se/upload/documents/PDF/NWT_varfor_cyklar.pdf (den tryckta versionen)

Värmlands Folkblad – Chefen är ute och cyklar
www.wspgroup.se/upload/documents/PDF/VF_chefen_ute_och_cyklar.pdf

Falu Kuriren – I år cyklar vd Rikard 370 mil för att hälsa på vid kontoren
www.wspgroup.se/upload/documents/PDF/FK_370mil.pdf

Ganska stumma ben

Torsdagen bjöd på vackert väder och efter en tidig tågresa från Stockholm så var jag på kontoret vid 9 tiden. Bengt Dahlkvist och Håkan Broström hade anslutit från Karlstad  och dessutom fick vi sällskap första biten av Leif Johnsson som inte fick nog av fredagen samt Lars Schagerström (på mountainbike).

Tack vare Örebrokollegorna så hittade vi fina cykelvägar ut ur Örebro och trots en svag motvind så såg det ut att bli en härlig dag. Efter tre mil så fick Bengt, Håkan och undertecknad fortsätta på egen hand (och jag kan erkänna att vi drog ner på takten). Efter en fikapaus i Svartå så passerade vi Degerfors där jag inte kunde låta bli att dokumentera den mäktiga skylten och också ett namn som klingar historik både när det gäller vårt industriarv och fotboll.

Motvinden tilltog och i Kristinehamn tog vi oss en korv med mos för att sedan avsluta eftermiddagen in mot Karlstad dit vi kom vid 5 tiden med ganska stumma ben. Totalt 14,5 mil och 26 km/h i snitt när vi satt på cykeln. Inte så illa.

Efter en dusch så tog jag mig till Vandrarhemmet ute på det nedlagda regementet och eftersom datorn vägrade att starta så fanns ett betydligt skönare alternativ dvs sängen där jag koppade in vid 8 tiden. På fredagen var jag på Karlstadkontoret och tack vare vår utmärkta IT support så fick jag igång datorn igen (var lite orolig ett tag att den havererat totalt) och efter en Roadshow över lunch så drog jag mig söderut.

På måndag bär det av mot Borlänge och jag har förstått att jag har 18,5 tuffa mil framför mig till ett vandrarhem i Saxenborg. Mycket backar och ensam. Får hoppas att jag har vinden med mig även om jag tycker att den har en tendens att alltid blåsa mot mig.

Se alla blogginlägg på http://wspsverige.wordpress.com

Nytt medelhastighetsrekord

Det var en vacker morgon och jag hade fått sällskap av en kollega till min fru som ville följa med mig en dag på jobbet som ett ledarprogram. Cyklingen får ses som den lättsamma delen och idag tisdag var han med en dag I Stockholm.

Det var en solig morgon och med vinden i ryggen så gick färden väldigt lätt och vi passerade bl a Arboga som är en vacker stad. Jag var där på bröllop förra året och jag måste säga att hela regionen har mycket fina gamla miljöer från industrirevolutionens begynnelse. Efter ca 7 mil som gick väldigt fort så möttes jag och Stefan Wegner av 4 kollegor från Örebrokontoret. Plötsligt ökade tempot när vi fick draghjälp av Leif Johnsson,Henrik Ekner och Niklas Noren och en mil senare så fick vi oss en kaffepaus när vi mötte Simon Skoglund i närheten av hans bostad.

Sista milen in till Örebro gick i samma fart längs småvägar som jag aldrig hade hittat själv och väl framme på vårt kontor så fick vi en välbehövlig dusch och en jättegod lunch. Roadshowen gick som planerat och sedan bar det hem till Skåne för en väldigt kort ”after work” hos några vänner eftersom jag skulle upp tidigt och cykla Gran Fondo upp och ner för Söderåsen, en sträcka på 135 km.

Det bästa denna fredag var att jag nu har ett nytt medelhastighetsrekord på 28 km/h. Där ser man vad draghjälp och medvind kan göra!

Se alla blogginlägg på http://wspsverige.wordpress.com

Tömde kyldisken på de mackor som fanns

Tillbaka i sadeln igen. Förra tisdagen kom jag fram till Stockholm efter ett trevligt stop i Södertälje. Catharina Hansson från WSP Byggprojektering gjorde mig sällskap till Stockholm. En fin färd genom Stockholms södra förorter, speciellt sedan vi kom från Huddingevägen och hittade de fina cykelvägarna som finns in mot stan. Catharina kände sig obekväm med att sitta fastspänd så hon cyklade i vanliga skor. Jag var snabb med att ge några goda råd kring ämnet men fick tillbaka det då jag lyckade stå och välta när vi skulle skiljas åt i Älvsjö.

Igår bar det iväg till Uppsala och vårt nya kontor där. Jag fick sällskap av Kia Hultin från WSP Analys & Strategi och i början så hade vi lite svårt att hitta en bra väg ut ur Stockholm. Till slut kom vi rätt och uppe i Upplands Väsby svängde vi av emot Almunge istället för att ta den planerade vägen via Knivsta då Kia kände till trakten och försäkrade att det är en vacker väg vilket det också var. Lite längre men det var det värt. Kia följde med nästan hela vägen till Uppsala och själv var jag där vid 1 tiden.

Vi har fått ett väldigt fint kontor där och det är roligt att se alla WSP:are samlade på en plats. Efter ett par timmar så gav jag mig iväg mot Sala där jag skulle spendera natten. Jag hade tänkt att köra raka vägen men GPS:en drog iväg mig norrut och tur var nog det då jag fick uppleva en fantastisk tur genom Upplands landskapet på småvägar utan trafik. Det kostade mig 15 km extra men det var det värt, speciellt som jag hade vinden i ryggen. Jag kom fram till vandrarhemmet kvart över åtta.

Kafeterian var fortfarande öppet så jag tömde kyldisken på de mackor som fanns för att sedan ta en snabbdusch och stupa i säng fullständigt utmattad efter 18 mil på cykeln, den längsta sträckan hittills på en dag och en försmak på några sådana etapper som fortfarande återstår. I morse hade jag en kort tur på 4 mil till Västerås så jag var där redan vid kl 9.30 så idag har jag kunnat ägna mig åt några saker som brådskar utöver den sedvanliga roadshowen. Vi fick besök av vår personal i Eskilstuna som precis flyttat in i nya lokaler och skall inviga dem nästa vecka. Västeråskontoret domineras av WSP Management även om fler andra AO finns representerade. I morgon bär det av till Örebro, en sträcka på ca 10 mil.